Den 17 mars 2026 lämnade regeringen proposition 2025/26:195, Förbättrat stöd i skolan till riksdagen. Den föreslår ändringar i skollagen (2010:800) som skulle förändra hur skolan är skyldig att ge elever stöd. Ändringarna föreslås träda i kraft den 1 juli 2028. Här är vad den faktiskt säger.
Vad propositionen föreslår
Utifrån regeringens egen sammanfattning är de viktigaste förslagen:
- Ett tydligare uppdrag om ledning och stimulans. Det ska förtydligas i skollagen att alla barn och elever i undervisningen ska ges ledning och stimulans i syfte att de ska kunna följa undervisningen.
- Garantin för tidiga stödinsatser och regleringen om extra anpassningar ska avskaffas. I stället ska standardiserade tester genomföras i början av höstterminen i vissa årskurser, för att identifiera elever som behöver stöd.
- Tidig stödundervisning. Elever ska ges stödundervisning i ett tidigt skede i de obligatoriska skolformerna, gymnasieskolan och anpassade gymnasieskolan, i ämnena svenska, svenska som andraspråk och matematik.
- Ändrade regler om särskilt stöd. Ansvarig lärare eller mentor ska anmäla till rektorn när en elevs behov av särskilt stöd behöver utredas, och behovet ska utredas tidigare än i dag. Beslut om särskilt stöd i mindre undervisningsgrupp eller som enskild undervisning ska underlättas. Beslut om anpassad studiegång ska bara få fattas när alla andra möjligheter till särskilt stöd är uttömda eller bedöms olämpliga.
- Vuxenutbildning. Lärare inom kommunal vuxenutbildning ska ha tillgång till, eller möjlighet att samråda med, personal med specialpedagogisk kompetens.
Varför regeringen ändrar reglerna
Propositionen är tydlig med problemet den svarar på. Dess egen analys säger att en stor andel av eleverna i de obligatoriska skolformerna och i gymnasieskolan inte når målen, att resultaten är svaga i svenska, svenska som andraspråk och matematik, och att bestämmelserna om extra anpassningar inte har fungerat. Den menar också att fokus har varit för ensidigt på individen, och att garantin för tidiga stödinsatser inte har fungerat enligt intentionerna.
Med andra ord tar propositionen inte bort tanken att elever ska få stöd. Den gör om maskineriet: mindre process kring ett namngivet steg med extra anpassningar, tidigare identifiering genom tester, och tidigare undervisning för elever som halkat efter.
Vad det betyder för neurodivergenta elever
För elever med NPF är det detaljen om tajming som betyder mest. Resultatglappet är redan stort: riksdagens egen uppföljning fann att bara 62,4 procent av eleverna med NPF blir behöriga till ett yrkesprogram, mot 87,2 procent av övriga elever, och att formellt särskilt stöd tenderar att komma sent. En reform byggd kring tidigare identifiering och tidigare undervisning är, åtminstone på pappret, riktad mot just det tajmingproblemet.
Men tidigare identifiering hjälper bara om skolan kan agera på den. Att i september veta att en elev har halkat efter ger inte i sig en överbelastad lärare timmarna att bygga anpassat material för den eleven. Det är glappet vi återkommer till: avståndet mellan vad lagen kräver och vad en lärare faktiskt hinner ge trettio olika elever samtidigt.
Det är också värt att vara tydlig med vad som inte ändras före den 1 juli 2028. De nuvarande reglerna, inklusive extra anpassningar och särskilt stöd som de ser ut i dag, gäller fram till dess. En skolas skyldigheter mot sina neurodivergenta elever pausas inte medan en proposition arbetar sig genom riksdagen.
Nuro är byggt för precis det kapacitetsproblem som reformen lämnar öppet: att ge varje elev anpassat, skollagsförankrat stöd tidigt och som standard, utan att be en lärare bygga trettio versioner av varje lektion för hand. Oavsett vilken juridisk mekanism stödet ges under är själva arbetet med att leverera det detsamma. Det är den delen vi bygger för.